jag är frälsaren..? tack.
det suger att jag har tagit studenten. för nu måste man vara sådär vuxet tråkig och stressad och respektabel hela tiden. måste man vara respektabel för att bli respekterad? neeeeeee. nåja man ska väl inte klaga, jag menar, det som varit har varit och nu måste man ta sej i nackskinnet (vilket jag inte har något för jag har tränat bort det..) och göra nått vettigt av tiden jag har på denna jord. jag borde kanske bli religös. eller nått sånt. det är ju bra. man kanske kan hjälpa någon stackare om man utger sej för att vara gudfader den allsmäktige! haaaaalelulja prise the lord. 
vi är riktigt jävla fräsha ibland!
jag har jättemycket smarta tankar, om saker. jag är rätt smart igentligen. bara det att alla andra är för dumma för att förstå. om dom bara kunde kolla in i min hjärna så skulle dom se hur mycket rätt jag igentligen har om saker och ting. det sägs ju att alla genier är på gränsen till att vara.. ja vad hette det nu igen.. psykiskt instabila eller nått åt det hållet. jag är så misförstådd! det är någon slags oförståelig förståndshandikappad handlingsförlamad sjuk ironi. soft. thank you!
iiiiiiiiiiiiigår var jag och emma och elin på bio. world trade center. den sög faktiskt. jag hade ganska låga tankar om den från början också, för det är inte my kind of movie if you know what i mean.. yeah.. men den sög. hela filmen gick ut på att två halvcoola snubbar låg fastklämda bland massa stenar. dom hann inte äns rädda nån liten själ alls. it sucks! här trodde man att man skulle få se några hjältar på vita duken, men ack. och inte nog med det, när eftertexterna kom och där det stog några som hade dött i olyckan (enligt elin wirens aningar..) så började alla resa sej upp och gå, totalt repektlöst mot dom stackars tappra människorna som offrat livet för andra. idioti säger jag bara. ren idioti. rakti igenom. idioter.
nåja skämt å sido så gjorde det inte mej så mycket igentligen. vi försökte bara kämpa med att vara som sista ut ur biosalen men några malar längst fram på tredje raden etsade sej fast i stolarna hårdare än vi, så vi svalde våran stolthet och gick. utan hedern i behåll..
jaha nu ska jag hem till emma och kolla på prisonbreak och förhoppningsvis lägga på mej lite kilo med hjälp av godis. alltid lika välkommet!